22.08

"Är helt slut. Puh.

Jag måste bara säga att det är något som håller på att hända i världen och det tar musten ur mig.

Sedan jag började jobba som PT så har arbetet blivit enormt mycket mer
ansträngande och instensivt i det att människor är så enormt
uppskrämda i precis allt som handlar om mat och träning.

Det är panik över kolhydrater, det är två-tre timmars pass på gymmet,
det är äta så lite som möjligt, vilja träna triceps på onsdagar
när målet är att gå ner i vikt för att ”man ska träna så”
och det är ännu mer panik över kolhydrater.

Det är ätardagar, det är proteinbombar, det är proteinpulver, proteinmjölk,
det är keso fem gånger om dagen och det är gråt och
stress över att ha missat ett träningspass.

Det är allt fokus på målet, ingen lever i nuet, det är hets över gram
på vågen och det är jubel över att bara ha ätit tusen kalorier på en dag.

Det är instagramkonton med ”fitinspo” och magrutor i varje mediakanal,
det är träna för att bli smal och träna tungt och hårt och det är dieter och
önskan om deff från vanliga människor.

Det är helt jävla galet och jag blir helt utmattad.

Vad hände med världen?

När blev det fitness och extremsport att försöka leva hälosamt?
När blev det en tumstock för precis alla som vill träna?"


 Inlägget "Vad hände?" ur PT-fias blogg som ni kan läsa HÄR. 

 

Det här inlägget är fruktansvärt bra, läsvärt och tänkvärt. Det är skillnad på att vara hälsosam och att vara osunt hälsosam.

Att vara hälsosam är att lyssna på sin kropp - att ta hand om sin kropp på rätt vis. Att vara medveten om att bra kost, motion, sömn och återhämtning är tämligen bra. Men när träning och kost bli ett ångesfyllt ämne - när det inte räcker att vara på gymmet sju dagar i veckan, när vilodagar inte existerar,när potatis, pasta och bröd är en synd och när livet kretsar kring proteinpulver, aminosyror, dieter och fettförbränning - har det gått för långt.


Vad hände?

Ta hand om dig. 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0